Namasté...Vaknade med denna vackra gamla sång från barndomen i huvudet.
Vem kan Segla förutan vind , vem kan ro utan åror...
Texten beskriver så vackert vår inre kraft som får oss i rätt riktning, ibland utan att förstå hur det hela gått till.
En annan liknelse är hummlan som kan flyga just för att den tror det , för rent vetenskapligt är det omöjligt, han är för tung...
Jag tror på vår inre riktning och förmågan att ro utan åror.
Jag dra mig också till minnes en händelse för väldigt många år sedan då jag och min eviga bästis just fick uppleva detta ordagrant och hur det, som jag förstår nu i efterhand, lade grunden till en fantastiskt vilja, kärlek & livskraft. jag vill inte gå in på fler detaljer just nu, några som känner mig vet vad det gäller och ni andra kommer att få veta i sinom tid. Men vissa situationer som kan vara de mest fasansfulla, utmanande och gällande liv och död är ju det som också skapar tacksamhet, medkänsla och en frid som man vill dela.
Njut av dagen ! Lou
75 kommentarer | Skriv en kommentar